Kan någon lyfta av locket?
Det är inte bara över mitt huvud som det ligger ett lock… Fortsätt läsa Kan någon lyfta av locket?
Tänk att en kopp Earl Grey fortfarande kan bära en doft av barndom
Den här dagen är verkligen inte rolig. När bultandet i ögat tilltog vid lunch gick jag och lade mig. Vaknade med samma smärta. Nu har jag ätit lite, tänt ljus och fixat en kopp te. Ville hänger i soffan och de stora killarna kommer om en timme. Då vill jag vara smärtfri! Fortsätt läsa Tänk att en kopp Earl Grey fortfarande kan bära en doft av barndom
Speglingar
Nu går det undan i min berg- och dalbana
Glad och stark ena minuten. Lyckas mota bort en och annan demon. Fortfarande glad och stark. Plötslig, oväntad händelse och avgrunden öppnar sig, slukar mig. Och visst, så är väl livet för de flesta. Men i mitt fall var den plötsliga, oväntade händelsen inte värre än att skolbussen tar en längre runda och att jag glömt det och nu fick sitta i bilen och vänta 25 minuter. Storgråtande. Storgråtande i ångesthelvetets omfamning. För att en halvtimme senare bubblande babblande promenera i vinterdimman vid Kalles sida. Utmattande. Fortsätt läsa Nu går det undan i min berg- och dalbana
Snart är januari slut, apropå ingenting
Det är en bra dag, min torsdag. Men allt överskuggas av den hysteriskt stora kostnaden för glasögonen. Vetskapen om de alldeles för många tusenlapparna ligger och skvalpar i medvetandet hela tiden, och ibland kommer det till ytan och jag mår fysiskt illa. Snart kommer Ville hem och det rullar på med hämtningar vid bussen, körning till träning, veckohandla…Tar en kopp te och passar på att njuta en kvart. Fortsätt läsa Snart är januari slut, apropå ingenting
Läkande skönhet
En välbehövlig promenad med världens finaste Kalle. Det vita är läkande, liksom hans sällskap. Nu tar vi det lugnt hemma i Paradiset innan vi hämtar de andra Vildingarna plus kompis och kör till Nova Lund. Nej, jag har inte ork till det, men det funkar inte att skjuta upp det, så det är bara att bita ihop. Fortsätt läsa Läkande skönhet
Grått i vitt
När det äntligen blir vitt, är min själ alldeles hjälplöst grå. Tacksam att tårarna rinner. Minnet av månader i smärta då tårar förvägrades mig lär mig tacksamheten. I dag måste all samlad sorg och ledsnad rinna ur mig. Allt jag samlat på mig sedan förra gråtomgången lurpassar bakom ögonlocken och kräver att få komma loss. Efter några dagar av detta brukar jag känna hur sorgen smälter bort. Där är jag inte i dag. Fortsätt läsa Grått i vitt
Stopp
Precis nyss tog det stopp. Nu orkar jag inte mer. Får koppla på en annan sorts ork och försöka få hjälp utifrån. Kalle går inte till skolan. Frågan är bara vart jag ska vända mig. Skolan verkar inte överdrivet intresserade, habiliteringen kan inte göra så mycket. Optiker i kväll och om allt är okej med synen så får vi väl dra honom till läkare i morgon. Men var ska jag hitta kraft? Ligger under täcket och gråter. Hoppas kunna ta mig härifrån ner till datorn så småningom. Jobbet får vänta tills gråten sinat. Fortsätt läsa Stopp
Hypovarning
Här trivs jag bäst. Med familjen omkring mig någonstans i huset. I min fåtölj med tända ljus, musik i högtalarna och datorn i knät.Men det är inte lätt att bli sittande. I dag ringer hypomanivarningsklockorna. Jag kan inte sluta prata om jag öppnar munnen. Jag pratar mycket och jag pratar fort. Jag är rolig och får alla att skratta. Utom familjen, för de vet bättre. Energinivån är hög och jag har lust att göra förändringar, starta projekt, göra, göra, göra. Det rycker och drar i mig när jag bara sitter här där jag trivs bäst. Men jag vet att jag … Fortsätt läsa Hypovarning
För mycket mat och sjuk son
Hmm…Dricka tung frukost en timme före lunch på pizzerian är kanske inte det smartaste jag gjort den här veckan. Om det hade betytt att jag åt mindre av kebabsalladen hade det väl varit okej, men jag är jag. Allt eller inget. Och om jag ska orka hela långa eftermiddagen måste det finnas både frukost och lunch i magen. Men eftersom jag äter lchf sedan hundra år tillbaka, vet jag att energin lagras och att jag troligen inte behöver äta alls i kväll. Så – inte det smartaste jag gjort, men heller inte så korkat som det verkar. Kalle hemma med … Fortsätt läsa För mycket mat och sjuk son
