Lämna en kommentar

Lugnet före stormen

bortommolnen

Ett stort glas pepparkaksäggmjölk, radiosvammel, Olle i soffan. Kolsvart ute med en vind som surrar utanför fönstret. De andra sover fortfarande och jag börjar bli färdig med alla måsten. När frukosten är slut ska jag byta om till träningskläder och gå ut i det kalla, mörka uterummet för en halvtimmes meditativt trampande med sista kapitlen i ljudboken som sällskap. Med en så bra start på dagen bör resten av den också kunna hålla formen. Det ser ut att bli hyfsat väder att köra i, spolarvätskan är påfylld, Lundell ligger i cd-spelaren, barnen har dvd-spelaren med och jag har förberett en … Fortsätt läsa Lugnet före stormen

Lämna en kommentar

Solpuss – mitt i ångesten

bortommolnen

Jag kanske skulle döpa om bloggen så att du som läser är bättre rustad inför mina mörkare inlägg. Ångest är för mig en av alla former helvetet kommer i. Sorg, skräck, förtärande sjukdom och total ensamhet är andra. Vissa av helvetets kapitel kan man gräva sig ur. Slita och dra tills man kommer ut på andra sidan, ut i ljuset. Andra slukar dig till synes helt. Men med hjälp av kärlek, medicin, behandlingar, en varm hand i din kan du sakta börja klättra även ur det mörkaste djup. Det tror i alla fall jag. Men jag har inte varit i … Fortsätt läsa Solpuss – mitt i ångesten

Lämna en kommentar

Jag kunde ju gärna mått lite bättre

bortommolnen

Undrar varför att packa ger mig sådan ångest.Det har varit så så länge jag kan minnas, med undantag för min maniska, magiska sommar.Värst var det när barnen var små, och det har jag lättare att förstå. Men varför är det så jobbigt nu? Sten kollar att barnen packat det som behövs och om vi missar något är det väl inte värre än att vi för köpa nytt. Vi ska ju inte resa utanför civilisationen, precis.Håhåjaja.Nu är det mesta på plats. Allt utom det som måste vänta till i morgon bitti. Och jag mår skit. Oroar mig för alla mil på … Fortsätt läsa Jag kunde ju gärna mått lite bättre

Lämna en kommentar

Inväntar fredagseländet i sällskap av ett glas vitt

bortommolnen

Här sitter jag och håller i mig. De mentala tyglarna måste antingen hållas strama eller släppas efter helt. I tisdags morse släppte jag efter. Ofrivilligt. Och det var hemskt. Så nu håller jag i mig. Händerna skakar en smula av återhållen ångest. Inte bara händerna, förresten. Hela mitt jag skakar en smula. Men jag vill så gärna träffa min pappa. Jag längtar så efter honom. Inget kan mätas med en pappakram. Så jag håller i mig. Och förbereder mig för morgondagens packningshelvete, listjävlaskrivande och godistillverkande. Fortsätt läsa Inväntar fredagseländet i sällskap av ett glas vitt

4 kommentarer

Sjukskriven men sjukt stolt över mig själv

bortommolnen

Allt detta har jag gjort när jag hellre hade legat i fosterställning i ett mörkt, svalt, tyst rum: motionerat varje dag duschat varje dag lagat mat eller i alla fall sett till att få i mig och familjen något ibland handlat mat köpt vin kört till fotbollsträning och väntat vid sidan av planen pratat med människor, t ex fotbollsföräldrar, kassörskor, människor i köer stått i kö packat in julklappar (hög ångestnivå på den) tänkt tanken att jag måste packa i morgon (hög ångestnivå bara av tanken) fått undan lite disk ibland tittat på tv tillsammans med barnen klätt granen kört … Fortsätt läsa Sjukskriven men sjukt stolt över mig själv

2 kommentarer

Är i dag den dag jag kommer i kapp mig?

bortommolnen

Tänker börja dagen med ett pass i uterummet. Ska sedan köra Kalle till tåget i Teckomatorp. När jag kommer hem väntar världens vackraste Man. Det gäller att boka in dejter om äktenskapet ska må bra. Sedan ska jag ta itu med julklapparna. Köket är fullt med kassar och kartonger och allt ska slås in. Om jag har tur kommer Nina och Göran på kaffe och håller mig sällskap. En av de saker jag beställt på nätet och betalat i förskott, har inte kommit. Tre av fyra saker i beställningen har kommit i ett paket och på leveranskvittot står alla fyra … Fortsätt läsa Är i dag den dag jag kommer i kapp mig?

Lämna en kommentar

Onsdag i sakta mak

bortommolnen

En halvtimme på crosstrainern. Svettbad. Dusch. Och en svag känsla av normalitet. Lite gott att äta. Och en svag känsla av normalitet. En kopp kaffe med grädde och kanel. Kramar av glada barn. Och en svag känsla av normalitet. Lite spel på datorn. En sittande tupplur. Och en svag känsla av normalitet. Nu ska jag utmana den där känslan. Jag ska köra till byn för att lämna Ville på träning. Sedan ska jag till bolaget och ica innan Ville ska hämtas igen. Olle följer med som stöd och för att köpa godis. Det betyder en värld.  Fortsätt läsa Onsdag i sakta mak