Små steg uppåt
Om man ska läka, måste man äta godis för själen. Så är det bara. Fortsätt läsa Små steg uppåt
Om man ska läka, måste man äta godis för själen. Så är det bara. Fortsätt läsa Små steg uppåt
När allt runt omkring är vackert, lugnt och stilla. Men tonen går i moll.När allt ser ut vara på rätt plats. Men oron tär på strupen.När jag är omgiven av kärlek. Men ensamheten slukar mig. Man kan inte jämföra sjukdomars plåga. Men den här vill jag inte ha. Fortsätt läsa Den här vill jag inte ha
I dag kom vi ur sängen redan på förmiddagen, Kalle och jag. Skolan har aktivitetsdag i dag, och alla var rörande överens om att Kalle skulle ha det bättre hemma. I morgon ska klassen åka till Lund och julshoppa och vi vill ju att orken ska räcka till det. Aktivitetsdagar på skolan är bara skit för elever som Kalle. Hela den här veckan (och i fredags) har betygen varit satta och skolan ägnar sig åt meningslösheter. Helt galet i mina ögon! Sex hela skoldagar används till allt annat än måluppfyllelse. På en skola som hävdar att högre måluppfyllelse är deras … Fortsätt läsa Arg mamma
Stampar i golvet, river mig själv i hårbottnen och skriker rakt ut. Från helvetets gap rakt ut i den vackraste verkligheten. Ser hur mitt ångestdrypande skrik skrämmer och skapar oro. Känner mina barn gråta i min famn, men kan inte stoppa skriket. I pauserna mumlar jag förlåt, förlåt, förlåt, förlåt, förlåt. Hoppas att lugnet ska komma, känner ännu en våg av panik ta över mig. Skriker, skakar, gråter, river och sliter mitt hår. Allt jag kan tänka är att jag inte vill att mina älskade ska se mig i det här skicket. Jag ser deras rädsla, jag känner deras oro, … Fortsätt läsa I dag vill ingen vara jag
Beslutet är fattat och med lugnet kommer tårarna. Trots att jag inte stressar negativt en enda minut på mitt jobb just nu, så måste jag dra i nödbromsen. Jag sjukskriver mig veckan ut fastän två veckors ledighet väntar runt hörnet. Mitt mående är i fritt fall och jag vet inget annat sätt att stoppa stormen. Den desperata längtan efter att få vara ensam håller på att ta över mig. Ångesten river som en invärtes klåda och jag måste få skrika i fred. Beslutet är fattat och med lugnet kommer tårarna. Fortsätt läsa Nödbroms
Plastgran för allergiker. Funkar lika bra som äkta vara. På bilden hänger min viktigaste julgransprydnad. Pusselkulan fick jag av min älskade Susan det år Kalle fick autismdiagnos. Varje jul hänger jag kulan i mitt blickfång och känner hennes värme och kärlek. Jag saknar henne så det gör ont. Fortsätt läsa Granen är på plats
Då var det dags att byta bete i musfällorna igen. Vi har inte fångat någon på länge nu, men i dag såg jag en stor, kaxig typ i köket. Senare hördes någon gnaga i vardagsrummet. Hu. I kväll ska vi klä granen. Kanske vi ska göra ett musbo under den… Fortsätt läsa Jakten på mössen del 794
För sjutton år sedan fick jag två ballar.I dag gör de ont.Jag har bowlat. Fortsätt läsa Ballar
Nu får jag nog börja en liten nedräkning om jag ska orka hela vägen. Det är ytterst sällan jag har söndagsångest nuförtiden. Visst kan det kännas kymigt att lämna familj och hem för att köra till jobbet på måndagsmorgnarna, men i kväll känns det tyngre än på länge. I morgon har jag ett mindre roligt möte att gå på. Men förutom det ska jag till en förskola och träffa två nya arbetsplatsombud och ge dem varsin fin ryggsäck med nyttigt fackligt innehåll. Det ser jag verkligen fram emot. Trots det känns det tufft i kväll. Tröstar mig med en nedräkning … Fortsätt läsa Fem
Så plötsligt sitter vi här med BÅDE julafton och nyårsafton alldeles tomma framför oss. Julafton har vi aktivt valt att vara ensamma tillsammans i Paradiset Rävetofta. Det ska bli alldeles ljuvligt. Men nyår brukar vi fira med andra. Vartannat år bjuder vi hit en svåger med stor familj, dukar i uterummet och kalasar hela natten. Vartannat år brukar vi antingen ha mormor eller morfar här, eller så är vi hos någon av dem. Men i år bestämde sig mamma hux flux för att komma ner först till min födelsedag, den andra. Så här sitter vi med en nyårsafton att fylla. … Fortsätt läsa Nyår?