#tgif

Nya progressiva funkar bra. Nya terminalglasögonen verkar däremot felslipade. Väntar några dagar, ger ögonen en chans att vänja sig innan jag ber optikern göra om. Om det bara inte vore så långt att köra… Idag håller jag mig hemma. Jobbar lite, yogar lite, vilar lite, viker tvätt lite, jobbar lite till, tittar på play-TV lite. Och njuter tulpaner och mysigt doftljus. Fortsätt läsa #tgif

En bättre dag

Gav fan i att ens tänka simning och körde direkt till jobbet i morse. Tre timmar vid datorn och en hel massa gjort. Ett möte med en medlem, det viktigaste jag gör. Ville slutade tidigt och fick en kort första dag i skolan efter operationen. Jag fick sms från optikern. Så. Vi körde till Center Syd, hämtade tre par glasögon och köpte en present, en högtalare till kontoret, lite engångshandskar, nya soffkuddar, tulpaner, fika och kvällsmat. Nu är vi hemma och jag försöker vänja mig vid nya brillorna. Fortsätt läsa En bättre dag

Kvällsångesten är tillbaka

…och jag längtar efter att få känna glädje. I väntan på psykiatrin (som skulle kalla mig i oktober-november) får jag ta medicineringen i egna händer. Från och med i morgon blir det ångestdämpande på kvällarna i en vecka. Och trots eksem som biverkning får jag nog öka dosen antidepressiva igen efter att jag drog ner den i höstas. För det här. Är inget kul. Fortsätt läsa Kvällsångesten är tillbaka

Söndagsångest

Men inte den vanliga varianten. Dagens ångest bjuder på ett längre perspektiv. Jag behöver något att längta till. Tittar på de nyinköpta bäddmadrasserna. De som ska ligga i husvagnen. Försöker hitta försommarlängtan men den är för långt bort. Snaran sträcks, klumpen växer. Kanske har jag för mycket på jobbet? Kanske är det Villes lilla operation i mogron bitti som spökar? Kanske blir saknaden av Olle stundtals för stor? Kanske är det bara fucking bipolär sjukdom som trollar med min hjärna? Försöker lätta snaran, svälja klumpen. Witcher och Winnerbäck. Kramar och mer kramar. Tiden stannar inte. Det är bara att följa … Fortsätt läsa Söndagsångest