En svängningarnas dag – redan!

Håll i den mentala hatten, i dag far jag upp och ner med väldans fart. Simningen var god för själen men kroppen var inte helt nöjd. Det gick seeegt, som att simma i sirap. Gick upp ur bassängen i ett moln av svärta. Mättes av ett fint samtal i omklädningsrummet. Ljust igen. Ångestjävulen satt i bilen och väntade, höll mig i ett hårt grepp. Maxångest sekunderna innan ombudsmannen svarade i telefonen. Varm glädje när vi lagt på. Ny ångest inför nästa samtal. Ny värme efteråt. Bekräftad. Jag tänker rätt. Jag är på rätt spår. Ler en liten stund och njuter … Fortsätt läsa En svängningarnas dag – redan!

Saknar Toklina men känner ett litet pirr ändå

I morgon ska vi dela en härlig upplevelse, jag och Olle, kanske Ville. Jag kan känna ett glatt pirr långt inne i mig. Pirret finns där för att jag tar för hög dos (en halv dos, typ…) antidepressiva. Läkaren har sagt till mig att ta den här dosen varannan dag och hälften av det varannan. men jag lyder inte för det är så skönt att vara ovan ytan. Det kommer inte att hålla i längden eftersom jag ligger lite över gränsen till hypomani och här får jag inte stanna. Men i dag ger det mig ett förväntanspirr och det är … Fortsätt läsa Saknar Toklina men känner ett litet pirr ändå

Kortvarig frid

När jag vaknat i förmiddags surrade tankarna fritt. Så där halvvägs mellan att vara medvetna och att inte kunna styras. De handlade om att börja jobba. Så länge tankarna var medvetna gick allt hur bra som helst, men så snart jag gled mot sömn, så misslyckades jag i allt jag företog mig. Så snart arbetsuppgifterna blev svåra eller stora fick jag svåra panikkänslor. Nåväl. det var bara tankar och tankar är inte farliga. Inte heller visar de alltid verkligheten. Så jag har mått bra trots det. Tills ångesten drog en fet snara kring min hals, min tanke, mitt liv. Även … Fortsätt läsa Kortvarig frid