Och så undrar folk vad man gör med sin tid…

De flesta har väl mer eller mindre söndagsångest efter ett lov men jag kan lova att i familjer med diverse diagnoser är det än värre. I dag sitter vi framför varsin skärm och undviker kontakt. Förutom Sten som har varit en jobbhjälte även i dag. I morgon är det tillbaka till verkligheten igen och det med ett brak. Kalle samlar urin hela helgen och den ska vi lämna på lab i morgon bitti. Sedan kör vi direkt till Lund för att Kalle ska få en så bra upplevelse som möjligt av blodprovstagningen. Om de varit mer empatiska/kompetenta (?) på vårdcentralen … Fortsätt läsa Och så undrar folk vad man gör med sin tid…

Upp med en solhälsning, ner på en soffa

Jag får väl vara tacksam över att jag har möjlighet att ha dagar som den här. Det drabbar ingen utanför familjen att jag inte riktigt orkar vara med just i dag. Efter yoga och dusch smakade en stor cappuccino gott och jag åt några chokladdoppade mandlar till. Nu är kaffet slut och energin med det. För att jag inte ska sitta här och grotta ner mig i elände tar jag en stund med ljudboken i soffan. En gör så gött en kan. Fortsätt läsa Upp med en solhälsning, ner på en soffa

I skuggan av mig själv

I helgen fanns livsglädje, styrka, gemenskap och varmaste kärlek. Kärleken finns kvar men det andra har gömt sig. Jag är så trött att jag inte ens orkar tänka tanken att röra mig mer än att gå mellan fåtöljen och köket. Kanske stannar jag till på soffan nästa gång. Tårarna tar korta pauser så att jag hinner snyta mig och hoppas att de är över innan de trillar igen. Och igen. Jag behöver förbereda mig  inför den tvådagars konferens jag ska på i morgon och onsdag. Jag måste lista ut vad jag ska ha för kläder och packa dem. Men jag … Fortsätt läsa I skuggan av mig själv

Nej, så klok var jag inte

I stället för att vila petade jag i mig lite fler medikamenter som lindrade både migrän och knä. Efter en stund satte vi igång med sovrumsstädning, jag och hemmasittaren. En halvtimmes samarbete följdes av en halvtimmes paus innan vi drog runt i dammet på bottenvåningen. Badrummet fick en omgång och nu är vi stolta och nöjda. Fiskade efter beröm från Mannen, fick ett ”ja”. Han är visst orolig över att jag inte vilar… Läser igenom morgondagens program och ser till min fasa att en av de få människor jag verkligen har svårt att arbeta tillsammans med ska delta i samma … Fortsätt läsa Nej, så klok var jag inte

Hej igen

Det är bättre i dag. Eller i alla fall mindre illa. Dessvärre sätter ett ras som gårdagens spår även fysiskt och i dag har jag rejäl migrän. Den efterlängtade snön sticker hål i mina ögon och huvudet sitter på en tunn stålpinne. Knät är också bättre och det gläder mig långt inne där glädjen gömt sig. I dag är jag ledig från jobb och hade tänkt städa och byta lakan så att vi skulle ha ett fint hus att komma hem till efter helgen. Men jag hoppas att jag vet bättre än att dra igång städning med skört psyke och … Fortsätt läsa Hej igen

När mamma inte räcker till klarar gossarna sig själva

Knät är helt paj. Har hittat en gammal ortos från tiden då knäna hoppade ur led titt som tätt och det är skönt med stödet men minskar inte smärtan. Jävla fan jag orkar inte vara trasig även fysiskt! Bilden visar två hjältar på väg hem genom vintern. Nu värmer de sig med chai latte och mammakärlek. Fina grejjer i ledsen själ. Fortsätt läsa När mamma inte räcker till klarar gossarna sig själva

På väg mot mitt första möte med ett vilt liv, kväll ett

Redan på senvintern det året hade det börjat spritta i mig men jag var fortfarande en alldeles gift och lyckligt medelålders tjugofemåring. Mannen och jag gjorde mysiga små utflykter och lärde känna våra nya omgivningar tillsammans. Ingen av oss hade ännu några vänner så när min chef bjöd oss på middag blev vi båda glada och tackade snabbt ja. Hon var tio år äldre än jag och levde det liv jag själv önskade mig tio år senare. Litet (men svindyrt) suterränghus i den fina förorten, två barn (en pojke och en flicka), två bilar och ett till synes lyckligt äktenskap. … Fortsätt läsa På väg mot mitt första möte med ett vilt liv, kväll ett

Ångestdämpande för just mig, utan inbördes ordning

det allt utestängande ljudet av mandlar som mixas i större skål av hårdplast med metallknivar diverse andningsövningar, gärna studsande lätt på pilatesboll kramar av mina fyra killar (om kroppen tillåter beröring) fosterställning (här ingår ylande när det är riktigt illa) musik från tonårstiden (ju dystrare desto bättre, gärna med inslag av rundgång eller annat oskönt) sandelträrökelse och tända ljus den brittiska lösningen på allt – a nice cup of tea lagom mängd alkohol (men bara vid lätt ångest annars blir det etter värre) bensodiazepiner (med måtta, det sista jag vill är att bli beroende) I dag har jag provat alla … Fortsätt läsa Ångestdämpande för just mig, utan inbördes ordning