Ibland vill jag så ytterst gärna vara frisk

Att lämna Ville om ska sova hos kompis i natt och som jag inte kommer att träffa förrän han somnat tisdag kväll blev droppen. Tårarna brände hela vägen hem och när jag svängde in på vår väg och såg vårt hus så brast det. Det är en och halv timme sedan och jag gråter fortfarande, men nu med uppehåll mellan anfallen. Jag vill inte. Jag orkar inte.Jag vill och jag borde orka med rätt inställning och rätt vila mellan varven. Det är Mittkonferens på g. Det ska bli spännande att träffa ordföranden från hela landet, det har jag inte gjort … Fortsätt läsa Ibland vill jag så ytterst gärna vara frisk

Vill inte ha den här dagen

Fick sms på morgonen om att det blir möte med biträdande rektor på gymnasiet i morgon. Det är nu Kalle ska få sin dom. Jag lyckades fylla några av korgarna i den nya garderoben innan jag bröt ihop. Sedan plockade jag ihop mig själv och ringde habiliteringen. Hon kunde inte hjälpa mig men jag fick kräkas ur mig en del och det var ju bra så slipper jag göra det på mötet med skolan i morgon. Försenad till lunchen med kollegorna men tillräckligt samlad efter det för att sitta i samverkan. Stupade i soffan tre sekunder efter att vi kom … Fortsätt läsa Vill inte ha den här dagen

Ångestmorgon

Tillbaka i träsket. Morgonen är mörk och dyster. Kalle blir hemma i dag igen. Jag borde kontakta habiliteringen men min telefonfobi har hindrat mig hittills. Kanske det här blir den dag då jag orkar ta tag i det. Kanske räcker styrkan bara till dagens samverkansmöte. Vi ska prata Bästa skolkommun och det vore fint om jag åtminstone kan verka samlad och att det skiner igenom att jag faktiskt är påläst. Därför bör jag kanske trots allt spara hab-samtalet till i morgon. En prövning om dagen räcker långt. Ångesten hotar redan att kväva mig. Fortsätt läsa Ångestmorgon

Svammel om sömn

Sömn är görviktigt. Det är vi överens om? Nästan den första fråga jag får av läkare och terapeuter är ”Hur sover du?” Och jag kan oftast svara att jag sover bra men att mitt sömnbehov är mycket stort. Jag kan sova tio timmar på natten och ändå behöva en tuppis på dagen. Så kommer då de här hypomana tendenserna… Sömnbehovet är detsamma men det fattar inte kroppen. Eller snarare knoppen. Jag beskriver ofta min hypomani som att den inre motorn går på högvarv. Den kan gå på tomgång men med gaspåslag eller så kan det vara bra ös framåt. Det … Fortsätt läsa Svammel om sömn

Den blir nitton år i dag, vår Saga Sannare än Verkligheten

Reprisinlägg Det viktigaste datum i det liv jag lever i dag är dagens. Utan den nionde oktober nittiosju hade mitt liv sett totalt annorlunda ut. Hur det sett ut vet jag inte, men jag vet att jag inte suttit här om det inte vore för det som hände den dagen. Efter en sommar i mani (mitt livs enda riktiga maniska episod där många galenskaper föddes ur manin som kontrollerade mig) och en längre tids sjukdom hade jag börjat jobba igen. Jag kände mig alltifrån välkommen tillbaka. Många var de broar jag bränt själv, många var de jag sårat och många … Fortsätt läsa Den blir nitton år i dag, vår Saga Sannare än Verkligheten

Rapid cykling light

Vad ska det annars kallas? För ett par timmar sprutade tårarna som en reaktion på gårdagens fantastiska upplevelse. Ur tårarna föddes saknaden och sorgen. Så kom ilskan. En ilska som jag kunde vända till energi. Så ett, tu, tre var toan på ovanvåningen städad (torra vattenlås, fy fan, nu brinner rökelse där inne), disken diskad och kaffet igång. Borde verkligen inte dricka kaffe när jag redan är uppvarvad, men det struntar jag i. Nu kan jag bara hoppas att den här delen av skovet varar ett tag så att jag får lite mer gjort innan tårarna väller in igen. För … Fortsätt läsa Rapid cykling light

Fråga mig inte hur det går till för det vet jag nog inte

Oron. Den förbannade rastlösheten. Dricker en kopp kaffe om dagen men inser att även den får plockas undan om det ska bli ordning på mig. Det här tillståndet. Sådana här skov. Är inte att leka med. Och de är fullständigt vidriga. När hypomanins alla dåliga sidor lurar i skuggorna mellan de dystra tankarna. Det sämsta av två världar. Nu ska jag köra till jobbet och hålla styrelsemöte. I morgon blir det besök på två arbetsplatser. Men just så. Fortsätt läsa Fråga mig inte hur det går till för det vet jag nog inte