Ljusare men inte glad

Det ska bli så skönt att vara glad längre stunder igen. När den dagen kommer vet jag så klart inte, men jag längtar efter den. Den här dagen blev ljusare med hjälp av träning och lagom avancerad städning. Nu sitter jag med fötterna i bad. Tånaglarna ska bli orangea. Jag tänker att det är lättare att vara glad om man har glada fötter. Den här veckan hade jag tänkt besöka min andra arbetsplats, förskolan. Men eftersom mamma kommer redan i morgon så får det vänta till nästa vecka. En dag i taget gäller fortfarande. Fortsätt läsa Ljusare men inte glad

Ord gör skillnad

När jag var i en av butikerna i byn (ja, vi har typ…flera…butiker…om man räknar Apoteket och Systembolaget) i dag, mötte jag en kvinna som sade: ”Jag har hittat din blogg”. När jag gick därifrån efter en liten stunds samtal, tänkte jag att det är för just henne jag bloggar. För hon har hittat någon som skriver öppet om psykisk sjukdom. Hon är mamma till någon som kämpar. Och nu kan hon känna sig mindre ensam i kampen. Och det, mina vänner, är så häftigt att jag kan ge någon annan. Tack för att du tog dig tid att berätta … Fortsätt läsa Ord gör skillnad

Hoppas på mens

Sedan jag slutade med minipiller och satte in en hormonspiral har jag haft mens med rejäl pms. I dag hoppas jag att det är det som gör mig så gräsligt låg. Jag fräser och gråter om vartannat och familjen blir lidande. Efter att ha kört Olle och Ville till Svalöv ligger jag i sängen igen. Om ett par timmar är det utvecklingssamtal med Olle. Med gårdagen i färskt minne hoppas jag klara det bättre i dag. Kalle missar en heldag med djurvård pga migrän. Om han bara vågat prova nässprejen… Fortsätt läsa Hoppas på mens

Orkar inte ens lämna bilen

Tar en bild och bloggar för att skingra tankarna. Sten hinner inte lyssna. Jag fixar inte att ringa någon annan. Tårarna rinner ner på tröjan och bildar små pölar. Allt har gått bra i dag. Villes nervositet blev till min ångest men vi klarade samtalet trots allt. Efteråt gick jag in på Ica för att köpa lunch, fika och kvällsmat. På vägen hem var ångesten så stark att jag började känna kvävningskänslor. Ringde Sten som inte kunde lyssna. Det var startskottet för tårarna. Tårar är bättre än kvävningskänslor. Men jag tar mig inte ur bilen… Fortsätt läsa Orkar inte ens lämna bilen

Att jag aldrig lär mig…

När vi kom till farmor slog den stora tröttheten till. Jag var tvungen att sätta mig pladask på en stol och där blev jag sittande. Innan vi körde dit drack jag en fyrdubbel espresso och väl där fick jag i mig tre koppar kaffe. När jag inte mår bra är jag väldigt känslig för koffein. Det glömde jag visst i dag. Nu spinner tankarna i snabb fart och så fort jag öppnar munnen rinner orden ut. Har placerat mig själv i fåtöljhörnan, hällt upp ett glas vin som motvikt och håller munnen stängd för husfridens skull. Håhåjaja. Fortsätt läsa Att jag aldrig lär mig…

Pensionär

Äntligen kom jag ihåg att jag använda min rätt till pensionärspriser på en del ställen. Nu har jag köpt ett årskort på simhallen i Eslöv. Sjuhundrafemtio pix för hela inomhussäsongen. För 20 kronor extra kan jag gå in på äventyrsbadet och sänka ner mig i den varma bubbelpoolen. Fina grejjer. Det finns få bättre sätt att börja helgen än att simma en kilometer och sedan sjunga i kapp med Cindy Lauper i bubbelpoolen medan ens Vildingar leker och får motion. Nej, de höll inte sams hela tiden. Ja, stämningen är en smula tryckt nu när vi kommit hem. Ja, de … Fortsätt läsa Pensionär

En kopp och en massa måsten

Varmaste tack för allt stöd. Jag har känt mig mindre ensam när jag vetat att ni finns därute och skickat tankar åt mitt håll. Den förvirrade läkaren och den kloka sköterskan konstaterade snabbt att det blir förlängd sjukskrivning. ”Det syns på hela dig att du är stresskänslig.” ”Du behöver KBT för att hitta ditt inre lugn.” ”Men det har jag alltid varit så bra på.” ”Inte nu längre.” Jag trodde att jag skulle bli glad och lättad, men efter en kort, kort stunds lättnad tog sorgen över och luften gick ur mig. Det följer en massa måsten på ett sådant … Fortsätt läsa En kopp och en massa måsten

Ge mig styrka att vara svag

Jaha. Så var den här till slut. Dagen jag fasat för i några veckor nu. Kanske var det kring skolstarten det blev tydligt att jag inte är så kry som jag önskar. Sobrilen gav mig en natt med djup sömn och lägre ångestnivå när jag vaknade. Välbehövligt. Motionspass avklarat, mest för att tvinga mig in i duschen. Duschad, med nyrakade ben. Vägrar jeans, så det blir kjol och trekvartstights trots den svala höstdoftande luften. Fladdret i magen har ersatts av en rejäl knut. Jag är lugn och samlad och gör allt jag kan för att masken inte ska sitta så … Fortsätt läsa Ge mig styrka att vara svag