Etikett: bipolär

Lämna en kommentar

Världsdagen för psykisk hälsa

bortommolnen

Att minska stigmat med psykisk ohälsa är ett av syftena med min blogg. Jag vill visa dig hur det kan vara att leva med ett osynligt handikapp. I mitt fall bipolär sjukdom typ 2. Att jag delar med mig av min vardag även när den är grådaskig, becksvart eller skimrande lila hoppas jag kan ge ökad förståelse för andra runt omkring dig, eller skänka en smula tröst åt dig som mår dåligt. För hittills har jag tagit mig ur varenda svacka. Jag har stigit ur mörkret, jag har kravlat mig över kanten. Jag har sakta tagit mig ner från de … Fortsätt läsa Världsdagen för psykisk hälsa

Lämna en kommentar

971009

bortommolnen

Det viktigaste datum i det liv jag lever i dag är dagens. Utan den nionde oktober nittiosju hade mitt liv sett totalt annorlunda ut. Hur det sett ut vet jag inte, men jag vet att jag inte suttit här om det inte vore för det som hände den dagen. Efter en sommar i mani (mitt livs enda riktiga maniska episod där många galenskaper föddes ur manin som kontrollerade mig) och en längre tids sjukdom hade jag börjat jobba igen. Jag kände mig alltifrån välkommen tillbaka. Många var de broar jag bränt själv, många var de jag sårat och många var … Fortsätt läsa 971009

Lämna en kommentar

En natts sömn räckte inte hela vägen

bortommolnen

I dag är jag matt. Alldeles urlakad. Gårdagen är ett suddigt minne som jag gärna lägger bakom mig. Nu har jag svarat på ett par mejl, bokat lite tider. Tacksam över att just den här dagen var helt tom i kalendern. Tacksam över att jag inte behöver sjukskriva mig. Tacksam över att jag äger min egen tid just i dag när jag så väl behöver det. Så nu ska jag krypa ner under täcket igen och se om en liten bit till av mitt jag kan återskapas innan jag jobbar vidare. Fortsätt läsa En natts sömn räckte inte hela vägen

2 kommentarer

Jag är psykiskt sjuk

bortommolnen

   Ja, nu är ju det i sig ingen nyhet, men i dag gjorde sjukdomen sig påmind på ett aningen för påträngande vis. Dagen började med kontorsarbete. Allena med radion på vid det nya höj- och sänkbara skrivbordet dansade jag loss samtidigt som fingrarna knattrade mejl. (Bara glad eller hypovarning?) Innan jag lämnade, såg jag till att ha jobb med hem till i morgon. Som om en del av mig visste hur dagen skulle utveckla sig. Körde till svärmor som bjöd på varma kramar, fint samtal och kaffe. Vidare till Stadium Outlet där jag visste precis vad jag skulle ha … Fortsätt läsa Jag är psykiskt sjuk

Lämna en kommentar

På rätt sida branten

bortommolnen

I dag är jag, trots ångest, på rätt sida om kanten. Bevis för detta – jag gav mig ut i skogen. En timme på knastrande grus med min kompis Lila (ja, vissa kallar henne cykel…) och psykopaten Silfverbielke som sällskap. Nu mår jag bättre än innan jag körde och förhoppningen är att räkningarna ska vara betalade innan jag kör till jobbet.Ville äter glass till lunch och de bleka kinderna har bytts mot röd värme. Tack för allt stöd, alla mina underbara bloggläsare. Fortsätt läsa På rätt sida branten

Lämna en kommentar

Det går sådär

bortommolnen

Jaha. I dag är det Ville som ska vara hemma. Huvudvärk. Blek om nosen och varm men utan feber. Mitt behov av ensamhet är enormt just nu. Om jag ska hålla undan depressionen så länge det går, så måste jag få vara ensam. Men min ensamma fredag var Kalle hemma. Min ensamma måndagseftermiddag var jag (visserligen ensam) på cellprovtagning. Min ensamma tisdagsförmiddag får jag tillbringa med Ville. Missförstå mig inte – jag älskar att vara tillsammans med mina barn och en förmiddag med Ville är jättemysigt. Men jag behöver tystnaden och de tomma rummen för att hitta mig själv. Nu … Fortsätt läsa Det går sådär

Lämna en kommentar

På kanten

bortommolnen

Just precis i dag, när jag dipp, dipp, dippar. När jag är på kanten till en mörk, nedåtgående virvel. Blev jag påmind om vilken fantastisk tur jag har haft med psykiatrin. När jag läser om hur vänner i olika bipolära forum blivit behandlade vet jag att jag kan skatta mig lycklig. Just precis i dag. När jag som bäst behövde påminnas, ringde en psykiater upp mig. Hon hade fått mina provsvar i sin inkorg och nu ville hon veta hur jag ville att dessa skulle kommuniceras i framtiden. Hon frågade också om jag är nöjd med den kontakt jag i … Fortsätt läsa På kanten

Lämna en kommentar

Depressionen flåsar mig i nacken

bortommolnen

Orkar knappt lämna soffans trygghet. Tack familjen för att ni behöver mig.Orkar inte ta hand om disken. Tack finaste Sten som hörs skramla i köket.Orkar inte laga mat. Tack gårdagens rester och brödet jag köpte.Orkar inte äta mat. Tröstäter yoghurt med mandel i stället.Orkar inte betala räkningarna. Hoppas motivationen vinner innan oktober går för långt. Vet inte hur jag ska kunna stå emot höstdepressionen som knackar på min axel om tillvaron ska vara sådan här. Men jag får ta en liten minut i taget just i kväll. En. Minut. I. Taget. Fortsätt läsa Depressionen flåsar mig i nacken

Lämna en kommentar

Vi gör så gott vi kan i alla fall

bortommolnen

  Jag har besökt min nyfunna skogskant och satt personbästa på rundan. Lagom genomsvettig när jag kom hem och, hör och häpna, kunde unna mig en dusch! Kalle har gjort förlåt genom att hjälpa mig med alla jävla mediciner som ska in i dosetterna. Hans kommentar efter en kvart: ”Du äter mer mediciner än mat, mamma.” Mitt svar: ”Tur det, annars skulle jag väl vråla skallen av oss alla hela tiden.” Nu har han påbörjat projekt ”baka kolakaka”. Jag får nog fixa ihop några små chokladpajer till mig så att jag inte svimmar av längtan efter att sluka hans kaka. … Fortsätt läsa Vi gör så gott vi kan i alla fall

Lämna en kommentar

Om jag bara visste vilket det var

bortommolnen

Tårar, irritabilitet, knuten i halsen och klumpen i magen.Svängningarna. Ner och upp och ner igen.Tröttheten, de utmattade benen, de tunga ögonlocken, tunnelseendet.Ljus- och ljudkänsligheten.Ångesten i fingrarna.Behovet av ordning och struktur. Allt detta är tecken på begynnande depressiv episod. Allt detta kan vara tillfälligt och snabbt övergående. Vilket det handlar om i dag vet jag inte. Men jag vet att alla tecken är på plats. Alla utom sömnstörningarna. Måtte jag få en bra natt. Fortsätt läsa Om jag bara visste vilket det var