Det räcker nu

Som jag längtar efter att skriva ett glatt inlägg där jag kan berätta att jag mår bra, killarna har det fint och livet leker. Men icke. Den här söndagen blev ännu en dag i moll och tårar. Jag är jättekänslig och pallar inget. Så fort någon ser surt på mig (och det händer ju) eller missar att göra något jag bett om kommer tårarna. Tårarna och ångesten. Som en jävla ångvält kör den rakt över mig och lämnar mig i en pöl på golvet. Det räcker nu. På tisdag ska jag köra till Västervik med barnen. I morgon ska jag … Fortsätt läsa Det räcker nu

Fint liv-lördag

Det har varit en fin lördag mitt i livet. Härlig sovmorgon och lång, god frukost. Småprat med killarna innan jag körde till Söderåsen för den skönaste promenaden på länge. Lämnade Olle hos kompis i Röstånga på vägen och kom hem till en skön, ångande dusch. Kalle har en annons ute på Blocket och det kom en köpare till en av sakerna. Kalle fick 200 pix i näven och den lilla pojken som följt med sin pappa på äventyr på grusvägarna var glad när de körde hem. Win win. En liten stund vid målarboken och sedan matlagning. Kalle fixade klyftpotatis och … Fortsätt läsa Fint liv-lördag

Veckans skönaste

Efter den första långa uppförsbacken var jag smått euforisk. Naturen är hisnande vacker och jag var stolt över att ha kommit iväg. När rösten i telefonens träningsprogram rapporterade in den första kilometern kändes allt toppen. Vid andra kilometern var jag glad och frisk. Vid kilometer nummer tre smög sig vemodet in som en dimma i sinnet.Kroppen hade hittat sin rytm och gick av sig själv med varma muskler och säkra steg. Hjärnan kunde koppla av. Vid fyra kilometer skakades kroppen av plötslig gråt. Den där stora sorgen som slukar mig ibland ville ta över. Men kroppen segrade och nu ska … Fortsätt läsa Veckans skönaste