Det blev hämtmat till oss som är hemma. Grillköttet ligger i frysen och inväntar en annan kväll. Nu ska jag luta mig tillbaka i uterumssoffan med utsikt över blomhörnet, Winnerbäck i högtalarna och Skyrim på skärmen. My kind of fredagsmys. Fortsätt läsa My kind of fredagsmys
Jaha. I går såg jag ett annat mönster, i dag vaknade jag med ångest. För stunden är jag lugn och stillsam. I så god balans jag kan önska just nu. Ångesten rann av mig med svetten vid träningspasset. En fantastisk känsla. Med ny ork och ny glädje har jag pysslat om mig själv med hårinpackning, ögonfransfärgning (totalt osynligt = värdelöst), benrakning, fotfixande, svagt kaffe, radio och korsord. Ville ringde och frågade om han får sova hos kompis i natt. Ja, visst. Nu får jag snällt packa ihop det han behöver till matchen i morgon bitti. Nu får jag snällt sakna … Fortsätt läsa Ångest i svett och år som rinner iväg
I helgen har vårt lag hand om fotbollskiosken. Sten har högsäsong i företaget och är fullbokad hela helgen. Och det finns inte en chans att jag klarar 3,5 timme i den sociala rollen. Så med tungt hjärta meddelade jag ansvarig att vi inte kan ta vår kiosktid och förklarade varför. Eftersom Ville är uttagen till match precis under det pass vi skulle stått i kiosken, har jag nu jätteångest. Det är i det här läget jag hade föredragit två brutna armar framför en psykisk sjukdom. Då hade ingen kunnat ifrågasätta att jag klarar av att titta på Ville som spelar … Fortsätt läsa Fotbollsmamman
Jag har upptäckt ett mönster.På morgonen när jag vaknar (ofta två gånger eftersom jag lägger mig en sväng efter frukost) mår jag ganska bra. Livet ser ljust ut och det ljuset tar mig ut ur sovrummet.Så kommer eftermiddagen och med den kommer den krypande, helvetesångesten. Sakta men obönhörligt tar den över mig och med den ljusa försommarkvällen kommer mörkret. Mörkret, oviljan, osäkerheten, oron, förmågan att skapa problem av allt och inget, sorgen, sorgen, sorgen. I morgon bitti ska jag lämna blodprov på fastande mage, utan att ha tagit min morgonmedicin. Hur jag förstorar detta tänker jag inte belasta dig med, … Fortsätt läsa Mönster
Jag vill pussa dem och stoppa näsan i pälsen. Jag vill busa med dem och låta dem somna i min famn. Men jag får nöja mig med att njuta av hur vidunderligt söta de är. Jag får glädjas över att kunna ha dem nära trots att jag är så väldigt allergisk mot dem. Fortsätt läsa Alltså, dessa underbaringar
Efter tupplur efter frukosten, segt träningspass och en fantastisk ”lunch” har jag tittat på Barnmorskan från East End och nu lyssnar jag på P3 där de pratar om bipolär sjukdom. I dag är jag låg, låg, låg. Det enda jag måste göra är att hämta barn vid bussen i två omgångar, betala räkningar, laga mat och köra Ville till fotbollen. Sådant man i normala fall fixar på ett par timmar efter jobbet. I dag. För mig. Är detta övermäktigt och bara tanken på att jag måste ta tag i mig själv får mig att hyperventilera. Och när man hyperventilerar över … Fortsätt läsa Bipolär vecka – det går upp och ner
Oj, oj, oj. Nu är jag så trött att jag ser dubbelt. Det blev en vacker ros från Svalörten, mat till två dagar, ett paket med ps3 från Falköping via Blocket till Ville, lycka över detta, olycka, sorg och tårar när det viktigaste spelet inte går att spela pga diverse koder och elände, väntan medan en ny version laddas ner på föräldrarnas bekostnad, en halvtimmes svett på cykeln och röda pölser till kvällsmat. I trötthetens spår följer den numer så bekanta ångesten och oron. Nu ska jag göra ett försök att lindra den med en kopp kryddigt rooibos och lite … Fortsätt läsa Lugnet lägrar sig över kvällen
En sak om dagen klarar jag i alla fall. I går var det telefonsamtal. I dag ska jag handla mat. Tar med mig killarna så jag har några att luta mig mot. Just nu sitter jag och försöker lyssna på vad kroppen egentligen säger. Om den bara känner sig lat och bör dras till motionscykeln eller om den inte är kry. Termometern visar 37 grader, så jag skulle kunna säga att jag är feberfri, men när jag är frisk visar den aldrig över 36… Så jag fortsätter försöka tolka signaler. Kanske drar jag på mig kläderna och lyckas, kanske får … Fortsätt läsa En sak om dagen
I kväll sänder SVT första delen i dokumentärserien ”Mina två liv” om bipolär sjukdom. Jag välkomnar serien med öppen famn. All kunskap som kan spridas bör spridas och jag har förhoppningar att den här serien kan öka kunskapen kring bipolär sjukdom och därmed förståelsen för alla oss som lever med den – sjuka, anhöriga, vänner, kollegor… I dag har jag fått nya direktiv om medicinering. Jag har en ny läkare och alla läkare har sitt sätt att se på medicinerna. Nu ska jag inte tveka att ta Sobril även dagtid så snart jag känner att ångesten blir svårhanterlig eller om … Fortsätt läsa Dokumentär och mediciner
Det är så tråkigt att behöva känna så här, men nu är det som det är. När man inte mår tillräckligt bra för att jobba, ska man inte jobba. Så nu pustar jag ut och tackar för förlängd sjukskrivning. Jag kommer att fortsätta på den bana jag slagit in på – minimera måstena, njuta av bra stunder, motionera dagligen och vara snäll mot mig själv. Jag börjar med en kopp kaffe med grädde och kanel samt resterna av söndagens blåbärspaj framför Barnmorskan i East End. Fortsätt läsa Tack, nu får jag vila
Solpuss - bortom molnen 