Etikett: dagbok

Lämna en kommentar

#fuckcancer

bortommolnen

På väg till fotbollsmatchen i kväll blev jag än en gång påmind om att död innebär borta för alltid. I år är det sex år sedan hon försvann, min älskade systersjäl Susan. I bilen, med världens finaste vänsterback i baksätet, slog det mig att Susan aldrig fick se Ville spela fotboll. Hon skulle ha varit lika stolt över honom som jag är. Lika glad åt hans fina sportmannaskap, lika imponerad av hans klockrena passningar och hans förmåga att läsa spelet. Hon skulle stått vid min sida de matcher hon kunde. Hon skulle hejat på högljudd amerikanska och viftat med yviga … Fortsätt läsa #fuckcancer

Lämna en kommentar

Mina små

bortommolnen

Halv elva i går kväll ringde mobilen. Liten snyftade och grät i andra änden. Hemlängtan. Försökt somna. Pratat med vuxen. Försökt somna igen. Bara gråtit. Ringt mamma.Satte mig i bilen. En halvtimme på ödsliga skymningsvägar. Magiskt med ljus himmel nästan hela natten.Möttes av två killar med packningen redo och personal på parkeringen vid scoutstugan. Drar en suck av lättnad över att Olle vaknat och bestämt sig för att följa med hem. Hade i bilen jobbiga tankar om hur han skulle vakna utan Ville och känna sig ensam och förvirrad.Det här var första gången detta händer. Ville har ju varit iväg … Fortsätt läsa Mina små

Lämna en kommentar

Åtta arbetsdagar kvar

bortommolnen

Med bröderna iväg på läger, har Kalle mjukstartat sommarlovet. Sovförmiddag till halv tolv och sedan varannan timme i Skyrim och varannan timme framför Tv:n. En liten stund med kattungarna, tömma disknaskinen och äta lite mackor har han också hunnit med.Jag stämmer nöjt in i takten och har tillbringat hela sköna eftermiddagen i uterumssoffan.Kanske tar vi tag i livet till kvällen, kanske inte. Fortsätt läsa Åtta arbetsdagar kvar

Lämna en kommentar

Söndag kväll i Rävetofta

bortommolnen

Vi ska på grillfest anordnad av åldermannagilllet i byn. Kalastrevligt initiativ. Men att vi alls tar oss iväg känns som ett smärre under.Jag har lätt paranoia, värk i kroppen och vill helst vara helt ensam. Sten är en smula osocial i sådana här sammanhang. Kalle är hundrädd och på inbjudan står hundarna före barnen, så det lär bli en utmaning. Ville är spelberoende och vi har svårt att få hans näsa ovan den nya telefonen. Den ende som kanske vill dit på riktigt är nog Olle.Nåväl.En stor skål med pastasallad, en mindre med majjoindränkta grönsaker, en halv vattenmelon, sås och … Fortsätt läsa Söndag kväll i Rävetofta

Lämna en kommentar

Lite ledsen

bortommolnen

I går mötte jag den första fördomen efter mitt besked om sjukersättning. Orden ”helt befängt” samsades med ”fel arbetsuppgifter”. I all välmening peppade den här kvinnan mig att hitta något att brinna för.Jag misstänker att det här bara var den första i en rad fördomar jag kommer att möta. Jag ser ju inte sjuk ut. Jag verkar inte heller deprimrad utan skrattar glatt till höger och vänster. Och när jag är som sjukast, när hypomanin tar över,  är jag ju ett socialt geni.Klart svårt för någon som bara träffar mig någon timme då och då att förstå varför jag ska … Fortsätt läsa Lite ledsen

Lämna en kommentar

För överskådlig framtid

bortommolnen

Varje gång jag kommer att tänka på att jag blivit beviljad sjukersättning, flyger en liten oro från min kropp och förintas i kontakt med lättnaden som landar i mig.Min fantastiska läkare sade för något år sedan till mig att hon sett en stor lättnad och ett lugn lägga sig över tillvaron hos de med bipolär sjukdom som hon tidigare hjälpt att få sjukersättning. Sedan den dagen har jag längtat efter den där lättnaden, det där lugnet. Och i dag anar jag lättnaden. Lugnet längtar jag fortfarande efter, men jag kan ana det bakom ett antal krökar i livsvägen.Men det finns … Fortsätt läsa För överskådlig framtid

2 kommentarer

Fotboll och ett glas vitt

bortommolnen

Efter en kort promenad genom djungeln hittade vi fram till fotbollsmålet. Nu tränar Ville skott medan jag sippar på ett glas Mandala och lyssnar på näktergalen som sitter i flädern strax bakom mig. Livsglädje. Och den behövs verkligen, glädjen, för skolavslutningsdagen har bjudit på mer än sång, blommor, fina avsked och mysig kebablunch. Den har även innehållit betygbesvikelse, städning, trots som ledde till beklaglig scen utanför ica, trötta mammatårar och bråkiga barn. Nu hoppas jag på en fortsatt fin kväll medan regnet droppar ner i vinglaset. Fortsätt läsa Fotboll och ett glas vitt