Jäpp

Jag gjorde det. Deltog på förmiddagen. Mumsade lunch.Blev månadagivare till Läkare utan gränser. Köpte en cappuccino. Satte mig i tysta avdelningen på tåget med lurar i öronen. På väg hem.Till soffa och kudde.Konferensen klarar sig troligen utmärkt utan mig i eftermiddag. Men visst hade jag hellre stannat kvar… Fortsätt läsa Jäpp

Ändrade planer, min vardag

I morgon var veckans enda orörda dag. Jag tänkte köra in barnen till skolorna och börja lite efter åtta. Ensam på expeditionen. Bara jag och min långa attgöralista. Så. Pling! Mejl med frågan ”kan vi träffas och prata i morgon runt 13?”. Eftersom just morgondagen var tom och jag inte har en enda lucka på två veckor framåt, så kunde jag inte med att säga ”Nej, jag jobbar ju helst förmiddagar.” Men okej – en timmes sovmorgon blir det i alla fall innan skolbussen går och lite ska jag väl hinna bocka av från listan ändå… Fortsätt läsa Ändrade planer, min vardag

Jag lär mig

I dag har jag delegerat ännu en arbetsuppgift. Det är bara att inse att jag inte kan göra allt på mina fyra timmar om dagen. Och eftersom jag har väldigt duktiga kollegor så är det ”bara” att ta steget och lämna över uppgifter som jag inte hinner med. Någonstans i den processen får jag ju erkänna att även jag har ett kontrollbehov som heter duga. En gör så gött en kan. Fortsätt läsa Jag lär mig

Är det verkligen bara EN tisdag varje vecka??

Jaha. Så var tisdagen här. Igen. Tisdag med sovmorgon, trevlig lunchdejt, jobb till fem och ingen tid att laga kvällsmat. I dag ska jag hålla mitt första ordinarie styrelsemöte som ordförande. Jag har tankar kring hur jag vill ha det, men är inte så säker på att jag kommer att klara av att genomföra dem fullt ut. Det får nog bli ett steg i taget. Mina kollegor är pratglada samtidigt som vi som grupp har svårt att komma till beslut och lätt svävar ut i alla de viktiga ämnen vi alltid lever i och behöver prata av oss kring. En … Fortsätt läsa Är det verkligen bara EN tisdag varje vecka??

Jag tyckte bättre om söndagen

Morgonen börjar med besvikelse. Kalle tar sig inte till skolan. Det gör heller inte Ville. Även han med diffus diagnos som ursäkt. En stund i tårar i sängen. Sorgen över detta är stor och ångestskapande. Liten kryper ner under mitt täcke, lägger sin tunna arm omkring mig och jag kan andas igen. Morgonmotion i det ljusa uterummet följt av hundra situps och jag längtar till träningsfri söndag igen. Öppnar datorn och jobbmejl, sms och telefonsamtal rasslar in i kamp om min uppmärksamhet. Jag hinner knappt svara på allt innan jag ska iväg på samverkansmöte. Jag tyckte bättre om söndagen Fortsätt läsa Jag tyckte bättre om söndagen

När man är på rätt plats är det lätt att trivas

I mitt jobb får jag göra två av de saker jag tycker allra bäst om. Jag får hjälpa mina medmänniskor när de som mest behöver hjälp. Och eftersom jag är så långt, långt ifrån fullärd får jag varje dag möjlighet att lära mig nya saker.Dagen i dag har bjudit på tillfällen att hjälpa, tillfällen att be om hjälp, tillfällen att söka och få ny kunskap och ett sug efter ännu mer kunskap.Det kan inte bli mycket bättre i min värld.Tack. Fortsätt läsa När man är på rätt plats är det lätt att trivas

Fyra timmar om dagen

Det här med att jobba eftermiddag. Helt mör är jag. Men resten av veckan är det ordning och reda minsann. I dag har jag hållit mitt första möte som ordförande. Misstänker starkt att vår nya styrelseledamot tyckte att vi var allmänt kaotiska, men jag gjorde mitt bästa för att styra upp diskussionerna. Vi nådde inte ända fram med att konstituera styrelsen, men lite betänketid och ett extra litet möte nästa vecka ska nog råda bot på det. Nu måste jag börja formulera för mig själv åt vilket håll jag vill styra vår lilla skuta. Vi vill väldigt gärna jobba brett … Fortsätt läsa Fyra timmar om dagen

Jag skulle ju inte bli en kontorsråtta

Sten kunde hämta Olle så han behövde bara sitta på expeditionen ett par timmar. Jag kunde jobba full tid på plats och får nu kämpa för att inte fortsätta här hemma. Det är så mycket kontorsarbete just nu, inför årsmöte och mitt i löneöversynen. Försökte sova middag när jag kom hem, eftersom det snurrat så fort på förmiddagen. Jag ville ha så mycket som möjligt gjort på mina timmar… Men inte kunde jag slappna av och somna, inte. Varningsklockorna ringer. Det är dags att dra ner på tempot. I morgon tänker jag släppa allt kontorsfix och köra till förskolan. När … Fortsätt läsa Jag skulle ju inte bli en kontorsråtta

Oj, vad det snurrar

Samverkan och lönekriterier hela förmiddag följdes direkt av två utvecklingssamtal och ett nödvändigt, mysigt, förvirrande telefonsamtal. Nu har jag kört hem med finkillarna, tvättat mig under armar och boppar, fixat sen lunch till mig, hällt upp en dubbel treo (fortafarnade alldeles förkyld) och placerat rumpan i fåtöljen. Om en kvart kör jag till Kågeröd för en timmes efterlängtad massage, sedan blir det en tur till jobbet där vi ska träffa en lokalpolitiker och prata lärarnas situation och löner. Tanken var ju att morgondagen skulle vara ledig, men nu har det förutom Kalles psykologbesök dykt upp en anställningsintervju jag skulle vilja … Fortsätt läsa Oj, vad det snurrar