"Det är i alla fall inte måndag"

…hann jag tänka innan telefonen snällt lät meddela att det är just det det är. Plan: Lämna Kalle och Ville i Svalöv. Köra till Eslöv och simma. Jobba en timme på expeditionen. Möta Ville på vårdcentralen för läkarbesök. Verklighet: Båda är sjuka. Frukost i sängen bredvid Ville. Motionscykel i stället för simbassäng. Oro för Kalle. Den eviga oron. Fortsätt läsa "Det är i alla fall inte måndag"

Och mitt hjärta sjönk

Jag kan inte hålla det från mig. Jag kan inte rycka på axlarna trots att det just det jag borde göra för att må bra. Han är mitt ansvar, min kärlek, min framtid, mitt nu. Om tre kvart börjar mötet jag ska gå på. Som jag kämpar mot tårarna nu! Jag sväljer och sväljer, tittar i taket, andas lugnare, försöker tänka neutrala tankar. Det här är mer än jag klarar. Ändå gör jag det. För jag är ingen liten lort. Fortsätt läsa Och mitt hjärta sjönk