När jag äntligen hittar ro i att vara tillfälligt oförmögen att jobba. När jag äntligen vågar slappna av en smula. Då brakar det lös. Helvetet. Det helvete där ångesten regerar. Det enda jag klarar av är att vråla och gråta en krampande desperat gråt. Hela kroppen är låst och enda sättet att komma ur krampen är att vråla. Men jag orkar inte höra mina egna helvetesvrål. Klarar inte av att höra min egen ångest. Så jag gråter i kramp. Och när vrålen kommer håller jag för öronen i panik. Jag drar mig själv i håret, river på armar och ben. … Fortsätt läsa Helvetet är på besök

Började min nya tillvaro som avslappnat sjukskriven med att äta frukost i sängen och sedan sova djupt i ytterligare två timmar.  Nu är jag tämligen groggy, har satt på tevatten och konstaterat att det inte går att sitta i uterummet än, men att eftermiddagen kommer att bli varmare. Nu har jag ett par timmar i ensamhet innan Ville kommer hem. Ska fylla dem med…ingenting. Nästan. Te, korsord, radio, kanske Skyrim. Träning, disk och matlagning kan vänta tills barnen är hemma. I kväll är det fotbollsträning så jag måste ut ur min borg en sväng. Men det är ett senare bekymmer … Fortsätt läsa Sparlåga

Det är måndag, och på måndagar verkar det som om Kalle inte går i skolan. Jag får honom inte ens ur sängen. Den ångesten, mina vänner. Den ångesten. Den ångesten blir inte mindre av att vi har ett gemensamt möte med lss om en timme. Så jag fokuserar på träningen. 30 minuter på cykeln: uppvärmning, flås, styrka, återhämtning, flås, styrka, återhämtning, flås, styrka…3 minuter hantlar 3 minuter balansträning100 sit-ups på gymbollAvslappning på gymbollAvsvettning vi datornDusch Inget stort/långt pass, men alldeles lagom för min kropp som vill klara av sex pass i veckan. Gissar att jag legat kvar i sängen precis … Fortsätt läsa Ångest – träning – ångest, en måndagscocktail

Kollar jobbmejlen. Nytt ärende. Bara att skicka vidare. Men pulsen går upp, svetten bryter fram, tunnelseendet tar över. Glad för svarsmejl där man önskar att jag kryar på mig. Snabbt. Skönt att bli påmind om att jag gör ett hyfsat jobb när jag väl är där och att någon saknar mig. Mindre skönt att bli påmind om hur stresskänslig jag är. Läkarintyget gäller bara veckan ut, men jag ställer mitt hopp till telefontid med läkaren i morgon. Jag är ganska långt ifrån redo att börja jobba. Ledsen Lina. Fortsätt läsa En bit kvar

Nu har jag tagit mig ur sovrumsgrottan, satt på tevatten, glömt bort det och nu sitter jag här. Utan te. Smutsig men påklädd. Ledsen men upprätt. Det finns hopp. Det är hela två timmar tills första barnet ska hämtas vid bussen. De timmarna ska jag tillbringa med att göra så lite som möjligt. Hade tänkt träna, men det får vänta. Tills barnen kommit hem eller tills i morgon. En dusch hade varit fräscht, men inte nu. Nu ska jag bara kravlöst sväva fritt. Datorpyssel, korsord, radio och kanske det där teet. Uppdatering en halvtimme senare:Teet snart uppdrucket och SCHMACK!!! sitter … Fortsätt läsa Måndagen fortsätter utan att jag riktigt är inblandad