Små framsteg

Så. Nu är Kalles gymnasieansökan inne. Hur det gick till att jag fick ett så stort barn har jag dålig koll på, men det är väl bara att hålla god min i elakt spel. Psykologdamen ”låthonomspelasåmyckethanvillsåbliralltbra” har ringt tillbaka till sist. Kalle har fått en tid på fredag. Hon gör sig inga illusioner att han ska prata, men hon vill i alla fall träffa honom innan vi går vidare. Vad nu vidare är. En dag i taget och just nu är Kalle igång och har varit i skolan tre skoldagar i rad. Tjo! Fortsätt läsa Små framsteg

En fyrtiotredjedel av mitt liv

  Ett år av mitt liv ligger här i bloggen. Ett år mitt i vardag, familj, jobb, bipolär sjukdom, kärlek, mat, bilder, vänskap, motionerande, semester… Ett år som jag valt att dela med dig. Som du valt att dela med mig. Just i dag skiner solen. Just i dag är jag gråtfärdigt trött. Februari har den effekten på mig. Tack för ditt sällskap under en fyrtiotredjedel av mitt liv. Fortsätt läsa En fyrtiotredjedel av mitt liv

Lynxina of Skyrim II

Under kvällens lilla trip till Skyrim har jag bl a gömt mig i en kista och pratat med ett spöke, utfört ett par kontraktsmord, fått dåligt samvete och betalat mig ur fängelse för att sedan hjälpa till nere i en gruva. På väg tillbaka till min häst, träffade jag en kvinna som hade en bit land till salu. I morgon ska jag besöka platsen, och om den är fin bygger jag mig ännu ett litet hus. Snart är jag redo att adoptera barn tillsammans med min fru Mjoll the Lioness. Om jag bara kunde sluta mörda på kontrakt… Kanske ska … Fortsätt läsa Lynxina of Skyrim II

Gryta, lufs och spel

Den fina rörstrandsgrytan är såld. Sten har packat in den med mycket kärlek och en och annan äggkartong. I morgon ska jag posta den. Det är trist, men pengarna behövs efter glasögonhysterin. Måndagen rullar på fint, och nu ska jag gömma mig i Skyrim i någon timme innan det blir Australian Masterchef på sovrums-tvn. Livet är fint när det lufsar på i stilla mak. Påminn mig gärna om det när nästa hypomani virvlar in… Fortsätt läsa Gryta, lufs och spel

Jag måste bli en nickedocka

Okej. Allt är som det ska vara. Man ska vicka och vrida på huvudet dagarna igenom. Tjo! Nu ska jag snart laga mat, och då åker de minsann av. Jag är trött på att skvätta ner halva köket för att jag inget ser. Det är fantastiskt hur det ljusnar! Klockan är halv fem och i detta snövita landskap är det fortfarande alldeles ljust. Det blir allt svårare att sitta still på eftermiddagarna när kvällarna blir ljusare. Skönt, samtidigt som jag måste passa mig för att bli för aktiv. Jag vill ju kunna jobba. Nåväl – i kväll njuter jag av … Fortsätt läsa Jag måste bli en nickedocka

Näsklåda och lässvårigheter

Jag kan lova att man blir trött av att inte se ordentligt! I dag har jag försökt läsa åtta a4-sidor helt vanlig text. Det tog minst dubbel så lång tid som vanligt. Så snart Kalle kommit hem och berättat hur första skoldagen med glasögon fungerat, ska jag ringa optikern och fråga om det verkligen ska vara så här. Vi har 40 minuter enkel resa dit, så hur sjutton jag ska orka ta mig dit på svinhala vägar vet jag inte. Fotbollen är i alla fall inställd, så tid finns. Sovit middag en liten stund efter jobbet, men blev väckt av … Fortsätt läsa Näsklåda och lässvårigheter

Måndag, minsann

  Vackert och förrädiskt. Har kört till bussen och vägarna kräver dubbar på däcken. Jotuns däck har inga dubbar. Första vintern någonsin som jag kör odubbat, men däcken följde med när jag köpte bilen och jag tänker att kan jag spara in de tusenlapparna, så är det finfint. Med andra ord så smyger jag fram på vägarna i dag. Så här dags brukar det var lite trafik mellan Rävetofta och Knutstorp, så det ska nog gå bra. Kalle är i skolan, men messar att han glömt bälte och tappar byxorna. Inte lätt att vara Kalle. Jag hejar på honom i … Fortsätt läsa Måndag, minsann