Svullna händer och fötter. Svullen i halsen. Troligen svullen i skallen. Svullen i näsan. Men jag har ingen feber att prata om och hostan är fortfarande kontrollerbar så i dag hoppas jag kunna göra lite nytta. Planen var att köra till havet med finaste Vildingarna, men om jag ska hålla resten av den här fantastiska veckan, så får jag nog låta bli att bada. Och nej. Jag kör inte till havet utan att bada. Så är det bara. Så Ville ska till kompis för att komma ut ur huset, Olle är på sommarlovskyrka och Kalle ska hjälpa mig med garderobsrensning. … Fortsätt läsa Semstervecka 1 ready for take off

När jag kom hem efter jobbet i dag, kände jag mig tröttare än en urvriden trasa. Ledsen och lätt förvirrad lade jag mig på soffan med bok i öronen. När jag vaknade var jag redo att börja om, så Olle, Ville och jag körde till Landskrona för att titta på bil. När vi tittat runt lite körde vi till havet och kastade oss i. Arton grader och fina vågor. Efter det tillbaka för att provköra en bil. Det vekar som om den bilen är det jag söker, så i morgon ringer jag och ber dem sätta upp köpt-skylten i rutan. … Fortsätt läsa Bada i havet och provkörning av bil

Nu är det verkligen blandade känslor i Lina. Det drar i mig efter att få börja med nya arbetsuppgifter,  att själv kunna bygga mitt uppdrag, att få tid att utföra arbetet på ett bra sätt. Sugen på att vara tillbaka i skolans värld med en liten fot, träffa nya människor och lära mig nya saker. Samtidigt landar sorgen allt tynre. Sorgen över att lämna de fantastiska barnen som jag jobbar med i dag. Att få avsevärt mycket mindre tid tillsammans med kollegorna, att lämna Ekdungen som huvudsaklig arbetsplats.Dessutom har jag min sjukersättning att förhålla mig till. I morgon ska jag … Fortsätt läsa Livets vägar

Sista måndagen före semestern. Sista måndagen som ordinarie personal på Kojan. I fyra år har Kojan varit mitt andra hem, så det  känns sorgligt att lämna. Ännu sorgligare känns det så klart att lämna barnen. Fyraåringarna ska vidare till andra avdelningar och det känns bara naturligt och viktigt att de lämnar Kojan. Att lämna småtjejerna och inte längre få följa deras utveckling dagligen blir svårare.Men jag lämnar inte helt. Jag kommer att titta in på Ekdungen lite då och då, delta i apt, samverkan och lite annat.För till hösten tar jag ett nytt steg i arbetslivet. Eller jag kanske ska … Fortsätt läsa Avslut

Med bröderna iväg på läger, har Kalle mjukstartat sommarlovet. Sovförmiddag till halv tolv och sedan varannan timme i Skyrim och varannan timme framför Tv:n. En liten stund med kattungarna, tömma disknaskinen och äta lite mackor har han också hunnit med.Jag stämmer nöjt in i takten och har tillbringat hela sköna eftermiddagen i uterumssoffan.Kanske tar vi tag i livet till kvällen, kanske inte. Fortsätt läsa Åtta arbetsdagar kvar

I dag ligger känslorna utanpå.Släpper iväg Olle och Ville på läger.Packningsångest än en gång.Separation. Ska jobba nio dagar till innan semestern.Saknar mina sommarlov. Lättnaden över sjukersättningen.Rädslan för fler fördomar och plumpa kommentarer.Allergi och värk.Ensamheten, utsattheten, sårbarheten.På med masken.I dag finns inget alternativ. Fortsätt läsa Putting on the mask

Tänk vad en stund på soffan kan göra. 🙂Nu puttrar en gryta med chicken a’ la king på spisen och vi väntar på att riset ska bli färdigt. Sten hinner inte hem till middagen, men det ser ut att räcka till honom ändå. Vinden drar svalka genom uterummet och barnen har varit sams i flera minuter nu.Livet är gott. Fortsätt läsa Är det verkligen bara måndag?

Helt däckad av gräspollenallergin. Ögondroppar, nässprej, dubbel dos antihistamin men fortfarande gräslig (!) klåda och förlamande trötthet. Efter middagsluren har jag ätit, diskat, vattnat blommor, ringt fritids och hämtat barn. Nu är jag snudd på utslagen och så fort jag fått iväg det här inlägget måste jag vila. Suck. Fortsätt läsa Snörvel