Smurfarna på Royal

Det var sportlov i ettan. Min kompis Cathrine och jag skulle få sluta tidigare på fritids den här dagen. För första gången i våra liv skulle vi gå på bio utan att någon vuxen följde med. Vi såg fram emot att välja godis ur automaten, köpa biljetter själva och sedan stolt få visa upp dem för den uniformerade vakten. Vi skulle se Smurfarna.Min pappa skulle köra dit oss och släppa av oss vid trottoaren utanför biograf Royal. Den mindre mysiga av de två biograferna i Motala. Den andra hette Regina och det är därifrån jag har varmast minnen, men den … Fortsätt läsa Smurfarna på Royal

Jag ville dig aldrig nåt illa, men jag gjorde ont ändå

När man är Lundell-fan lever man med diverse citat. Mina favoritord av Hjälten ärDet finns en regnbåge i smärtan, utan tårar fanns den inte där. Isabella av Ulf Lundell Ett annat citat har följt med mig sedan början av mitt förhållande med J, min förste man. Jag ville dig aldrig nåt illa, men jag gjorde ont ändå. Det är bäst nu att jag håller mig stilla, nu när jag vet hur det kan gå. Den Vassa Eggen av Ulf Lundell De här orden har jag alltid tyckt om, men inte kunnat applicera på mitt eget liv förrän den magiska, maniska … Fortsätt läsa Jag ville dig aldrig nåt illa, men jag gjorde ont ändå

Punk

Jag var inte punkare.Jag var goth. Inte gothare, så sade vi inte då. Vi sade goth eller depprockare. Det blev jag efter en sommar i England. Minnen från den sommaren får du vänta på, för i kväll handlar det om punk. Linköping var vår stad. I Linköping fanns ingen scen för depprockare. Men det fanns en ungdomsgård där det skulle vara punk hela kvällen. Hellre punk än 80-tals glitter och kräkpop. Så vi klädde oss i svart. Som om jag hade andra färger i garderoben… Vi klädde oss i svart. Det var jag, min vapendragare Vonca och våra vänner Cacca … Fortsätt läsa Punk

Hösten -99

Jag har sett mörkare novembermånader. Jag har sett ljusare. Det år Kalle föddes, var hösten mild och mjuk. Det allra finaste hade getts mig efter ett flertal missfall med åtföljande sorg. Den allra största lyckan vilade i min famn den hösten. Vi bodde i tresitssoffan av furu, Kalle och jag. Kalle med stor hunger, jag med silikontutte på bröstet och handduk över axeln, insvept i bebisdoft och bröstmjölkkräks. I tvåsitssoffan låg lilla Johanna med den svarta kalufsen och bredvid henne satt min nya, allra mest värdefulla vän i världen, Susan. När Kalle nöjde sig med ständigt ammande, krävde Johanna högljutt … Fortsätt läsa Hösten -99

971009

Det viktigaste datum i det liv jag lever i dag är dagens. Utan den nionde oktober nittiosju hade mitt liv sett totalt annorlunda ut. Hur det sett ut vet jag inte, men jag vet att jag inte suttit här om det inte vore för det som hände den dagen. Efter en sommar i mani (mitt livs enda riktiga maniska episod där många galenskaper föddes ur manin som kontrollerade mig) och en längre tids sjukdom hade jag börjat jobba igen. Jag kände mig alltifrån välkommen tillbaka. Många var de broar jag bränt själv, många var de jag sårat och många var … Fortsätt läsa 971009

I fiskbensmönstrad herrock

Jag hade en grå, fiskbensmönstrad herrock i ull och en svart herrhatt. På fötterna ett par svarta kängor och mellan höger pek- och långfinger en halvt rökt Camel. Vänster hand höll ömt hans hand när vi gick på kullerstenarna över torget. Han var några år äldre än jag. Snygg, lite tärd. Farlig. En av mamma skolkuratorns gamla elever. En svag doft av hasch följde i hans spår, men han drack aldrig mer än en öl och han var väldigt mån om mig. Ömsint, försiktigt smekte han mitt hår när vi satt oss vid cafébordet. Hans blick pratade kärlek, hans hand … Fortsätt läsa I fiskbensmönstrad herrock

990920 Min födelsedag som mamma

För femton år sedan väntade vi på Kalle. Vi väntade. Och väntade. Och vääääntade. Efter tre missfall var han extra efterlängtad och september var lika varm 1999 som den är i år. Efter tio dygn över tiden hade jag nästan gett upp hoppet om att på riktigt få en bebis. Tobias var här över helgen, och på söndagen spelade vi Monopol innan Sten körde hem honom till mamman. Jag minns att jag stod på stentrappan mot söder och tittade ut över landskapet den kvällen. Sten skulle jobba sju nätter med början på måndagskvällen. I den vackra septemberkvällen frågade jag universum … Fortsätt läsa 990920 Min födelsedag som mamma

Nu har jag fått något nytt att fnula på

I går träffade jag och småkillarna Susans son. Jag lyckades hålla mig från kommentaren ”Vad stooor du har blivit”, jag minns ju hur den kändes… Men att den lille killen som fyllde tre år och fick en rutschkana i present den där första gången jag var hemma hos Susan på kalas nu blivit en lång, ung man med samma leende, samma stora ögon med bus i blicken kändes märkligt och sorgligt. Jag gav honom en kram, småpratade lite och bad honom hälsa lillasyster och pappa. Men egentligen ville jag dra med honom hem. Sätta honom i en soffa. Plocka fram … Fortsätt läsa Nu har jag fått något nytt att fnula på

Valfri lördag, säg år…1979

När pappa går ner i köket för att fixa te och skorpor till mammas frukost på sängen, följer jag med ner och gör en morgonmacka. Limpan är från det nya varumärket Blåvitt och inköpt på Konsum där vi alltid handlar, eftersom medlemmarna äger företaget och man får återbäring om man räknar kvitton. På den snett skurna limpskivan bredde jag Lätt & Lagom, något annat fanns aldrig i vårt hem. Ett par skivor herrgårdsost på det och mackan var klar.På mammas lilla frukostbricka fanns en stor kopp te, två skivor Brandts skorpor och en liten pillerburk i glas. Lördagsfrukosten intog vi … Fortsätt läsa Valfri lördag, säg år…1979

971107

Vi kysstes länge i bilen innan jag klev ur och Sten körde iväg. En ny liten stad. Ett nytt litet café. Den klassiska caféblandningen av dofter slog emot mig när jag klev in från novemberkylan. Nybakad bröd, söta bakverk, kaffe, askfat och färsk tobaksrök. Genast kände jag mig som hemma. Anders skulle inte komma på flera timmar än, så jag köpte en kopp svart kaffe och en sockerbulle. En bok och mina egna fantasier om människorna runt omkring mig höll mig sysselsatt tills cigaretterna tog slut och längtan efter frisk luft tog över. Jag gick en liten bit och hittade … Fortsätt läsa 971107