Orkar inte ens lämna bilen

Tar en bild och bloggar för att skingra tankarna. Sten hinner inte lyssna. Jag fixar inte att ringa någon annan. Tårarna rinner ner på tröjan och bildar små pölar. Allt har gått bra i dag. Villes nervositet blev till min ångest men vi klarade samtalet trots allt. Efteråt gick jag in på Ica för att köpa lunch, fika och kvällsmat. På vägen hem var ångesten så stark att jag började känna kvävningskänslor. Ringde Sten som inte kunde lyssna. Det var startskottet för tårarna. Tårar är bättre än kvävningskänslor. Men jag tar mig inte ur bilen… Fortsätt läsa Orkar inte ens lämna bilen

Morgonpass

Skönt svalt i uterummet ger bra resultat i träningen. Nyduschad sitter jag nu i solen från fönstret och dricker min frukost. En god stund. Om en timme ska jag vara på utvecklingssamtal med Ville. Han är så orolig att han grät en lång stund i går kväll. Älskade barn. Olle, som själv grät på samtal med samma lärare i femman, peppade så gott han kunde i morse. Jag höll mig undan eftersom min tröst bara lockade fram nya tårar. Det ska bli skönt att få det överstökat…0 Fortsätt läsa Morgonpass

Negligerad hörna

Det är kallt i uterummet. Perfekt för träning, mindre mysigt vid frukost. Fortfarande inget wifi. Det betyder ännu en lång dag. Ville är hemma även i dag. Förkyld och snörvlig som bara den. Vi får väl roa varandra bäst vi kan. Eftersom sönerna stekte pannkakor med sista äggen var jag tvungen att handla nu på morgonen. Mötte flera som ville hälsa men jag vände bara bort huvudet. Otrevligt men nödvändigt. Inget personligt således. Nu laddar jag för pass på cykeln. Det blev inget i gårdagens mörker så i dag måste jag. Och när jag skriver det börjar ögonlocket flippra. Gött. Fortsätt läsa Negligerad hörna