Det går en våt kropp längs vattnet. Den har vant sig vid att känna lycka. Det tysta skriket hörs inte. Det skakar om kroppen, kastar ut tårar, kräver uppmärksamhet. Den våta kroppen torkar. Tårarna blir bleka strimmor över det sammanbitna ansiktet. ÄLSKA MIG Kravet i ett tyst skrik. Från en kvinna till henne själv. Fortsätt läsa

Jag är en pöl på golvet av min självömkan

Tittar på film där folk är fattiga på riktigt. Sväljer mitt gokaffe med svårighet. Tittar på min att göra-lista. Sväljer mina tårar. Mår skit. Solfan utestängd. Orken viner i byarna utanför huset. Jag är en pöl på golvet av min självömkan. Ville blev smittad av barnen i förskolan. Nu ligger han i min säng och smular med kakor. Jag gav honom ett stort glas stark chokladmjölk. Socker duger i alla fall till att pigga upp sjuklingar en smula. Olle är kvar i Helsingborg, i kväll väntar mellomys med kompisarna. Vi skulle äta gott kött och göra klyftpotatis men det känns … Fortsätt läsa Jag är en pöl på golvet av min självömkan

Jag har en känsla av att jag borde summera året

Mitt år som tar slut om en timme eller 2017. Men jag har så gräsligt dålig tidsuppfattning. När hände vad? Så jag får nog låta året passera utan vidare kommentarer. Allt finns ju att läsa för den som vill… Men inför min födelsedag vill jag i alla fall säga någonting om min plats i tillvaron. Låt mig i alla fall försöka. Det sägs att jag alldeles snart levt i fyrtiosex år. Och redan där slingrar sig tiden. När en dag kan vara en blinkning, en kvart rymma en evighet. Vad är då fyrtiosex år? Så. Jag är i grunden lycklig.Min … Fortsätt läsa Jag har en känsla av att jag borde summera året

Allt jag behöver göra är att ta emot

Och så helt utan förvarning virvlar en Lycka i min kropp. Den vackraste, viktigaste sorten. VardagsLycka. Den fladdrar stark och ren. Den lägger sig tillrätta och blir värme och kärlek. Av rökelse, ljuslågor, cappuccino, en bra serie, semester och regn mot fönsterrutan fick den sin näring. Och allt jag behöver göra. Är att stanna upp. Ta emot. Och glädjas. Fortsätt läsa Allt jag behöver göra är att ta emot

Män utan kvinnor del 3

Ja. Hon ser mig. Äntligen finns det någon som ser mig. Och så får jag inte släppa in henne. Hon är inte min. Hon kommer aldrig att bli min. Vänner. Vänner är fint. Se mig. Se vilken bra vän jag är. Det blir dimmigt nu. Även i mitt inre. En timme försvinner. Jag vet inte hur. Vi lämnar fiket. Promenerar genom min lilla stad. Det blir en lång promenad. Hon vill se allt. Jag vill visa. Som ett barn stannar hon för att utforska de minst väntade platserna. Hon studsar fram, virvlar, dansar. Kaninerna i skymningen vid slottet lockar fram … Fortsätt läsa Män utan kvinnor del 3