En udda kvällspromenad med Mannen blev det i dag. Vi pulsade längs vår lilla väg och satte grenar som snöpinnar medan plogen väntade vid våra bilar. Sedan flyttade vi dem och fick vägen plogad. Vi hade tänkt låta snön töa bort, men väderprognosen är lite luddig och vi ville inte riskera att bli insnöade större delen av veckan. Jag hade funderat på att köra till någon av mina arbetsplatser i morgon för ett besök, men mitt mående dalar så sakteliga. Ångesten knackar på och mörkret kryper under huden på mig. I ett försök att få stopp på deppet beordrar jag … Fortsätt läsa När solen gick ner, följde mitt humör med

Plötsligt, mitt i lunch och ensammys, fick jag en bild av mig själv. Inte en justnuutifrån-bild, utan en bild av hur det måste se ut när jag får mina panikångestattacker. Och den bilden. Väcker så stark sorg. Att jag får svårt att andas. Den bilden. Bör inget barn behöva se. Den bilden. Ser mina barn. Fan. Jag. Hatar. Min. Jävla. Sjukdom. Fortsätt läsa Akut ledsen