Lämna en kommentar

Svårt att vila

bortommolnen

Nackdelen med att göra inget är den jävla ångesten som prompt måste ta plats. Så fort jag inte är fullt sysselsatt så kommer tvivlen på min egen förmåga. Känslan av att inte duga någonting till. Så hör jag terapeutens ord ”Du är fortfarande samma duktiga flicka som innan. Du har fortfarande din kompetens kvar. Den är bara dold av stress.” Och jag vill så gärna tro på henne. Vill så gärna vila i att göra ingenting utan att döma mig själv. Jag behöver vila. Utan vila, ingen Lina. Jag gör ett nytt försök. Fortsätt läsa Svårt att vila

Lämna en kommentar

Ja, helgen är fin, men det är inte jag

bortommolnen

Trots en stund på soffan är jag så in i själen trött. Så trött att tårarna vill rinna fritt. Så trött att allt som kommer ur min mun är fräsningar. Allt låter argt, surt, irriterat, ledset, trött, trött, trött. Så trött att killarna offrar spökrundan för att de ser hur jag mår. Älskade ungar, ni är så bäst. Så trött att jag önskar alla omkring mig all världens väg bort om de inte vill kramas, trösta, göra mig snäll igen. Med vitnande knogar och gnisslande tänder tvingar jag mig att laga mat, att sitta upp, att vara vaken. Fortsätt läsa Ja, helgen är fin, men det är inte jag

Lämna en kommentar

Susan, trött och lördag

bortommolnen

Alla helgons dag och mina tankar går till min älskade, älskade Susan. Länken nedan leder till ett inlägg i min blogg om/till henne. Jag kommer inte in i den längre, men det går fint att läsa det jag skrivit. Dear Susan Kanske samlar jag tankarna senare i dag och berättar om henne här. Kanske inte. Min mamma är här och  jag har fullt sjå att vara trevlig trots att jag är så trött att dagen känns mig främmande. Jag började dagen med träning och det är jag gräsligt nöjd med. Försöker berömma mig själv, som terapeuten sagt åt mig att … Fortsätt läsa Susan, trött och lördag