Så mycket har Kalle varit i skolan den här veckan. Nästa vecka har vi en träff med sköterskan på habiliteringen för att utvärdera medicin nr 2. Han äter två olika blodtryckssänkande mot migrän. Om det inte hjälper bättre än så här så förstår jag inte riktigt vitsen med det. Kanske hade det varit ännu värre utan, men om han ändå ska sova sig genom livet så känns det tveksamt att fortsätta ta dem. Fortsätt läsa En dag och två timmar
Skammen över hur jag bar mig åt. Den äter mig inifrån. Ångesten i stunden så stark att jag slog mig själv på armarna, slet i håret. Andnöd, skrik, onödiga ord. Jag skäms så, mitt älskade barn. Jag hoppas min ursäkt och kram i hallen betydde något även om den inte väger upp allt det andra. Roten till detta stannar mellan oss. Jag vet att autismen står i vägen. Men just i dag var jag för skör för att göra rätt. I dag gjorde jag fel. Förlåt. Fortsätt läsa Sedan brakade helvetet lös
Ja, det kan vara riktigt, riktigt jobbigt med Kalles autism. Mest för honom, men även för oss andra. På så många plan… Men han är samtidigt den varmaste, mest godhjärtade kille jag känner. Ingen kramas som han. Ingen bryr sig om mig när jag har dåliga dagar som Kalle. Nu när han fått en ödla att ansvara för, ställer han alarmet vid samma tid varje dag för att den ska få mat och bli ompysslad. Även om det vissa dagar är tråkigt, även om syrsorna är ganska äckliga, så tar han hand om Tarantino så gott han kan. Och det … Fortsätt läsa Kalle pysslar om Tarantino och jag mår fint
Det gick åt pipsvängen med träningen i dag. Efter ett par minuter skrek kroppen SLUUUUTAAA. Efter en kvart lyssnade jag. Och slutade. Jättetrist men det kändes verkligen som om jag inte hade något val. Problemet som skapats nu kallas ökande självförakt. Det kan ju inte rimligen vara så att jag är en sämre människa för att jag inte fixade träningen, men jag tror ju det på ett plan… suck. Fortsätt läsa Höstvindar
Den här veckan har Kalle varit i skolan i två timmar. Det är med tungt hjärta och brännande tårar jag sjukanmäler honom i dag igen. Psykiatrisköterskan sade i går att det är självklart att jag påverkas så hårt av det här. Hennes ord tröstar. Men varför verkar ingen kunna hjälpa oss? Fortsätt läsa Blåsigt
Så var ännu ett i raden av (förlåt) meningslösa föräldramöten (förlåt) avklarat. I vanlig ordning sade jag fel saker på fel ställen. Men. Jag var där. Och kanske fick jag de andra föräldrarna att känna sig duktiga. Efter den här dagen, blir det vila i morgon. Vila och träning. Vila och god mat. Vila och gott kaffe. Vila och färgläggning. Vila och minfulnessövningar. Fortsätt läsa Nu lägger jag ner den här dagen
Helvetesförbannadejävlafittkukrövhålsarsleångestskit. Det var bara det. Fortsätt läsa @#%?=)(/!!!&&??++£@$§
Svart som synden. Vem kan tro att jag just sovit nio timmar? Cyklingen klar. Heja mig som fan. Fortsätt läsa Kolla ögat
Jaha. Så var man trött igen. Så trevligt. Efter duschen har jag ägnat dagen åt färgläggning av en kvinna med blå kanelbullar till hår varvat med korsord och Bron. I morgon ska jag träffa psykiatrisköterskan så i kväll måste jag göra läxan. Det är ett par (3-4) dagar sedan sist. Målet var att jag skulle tycka lite mer om mig själv, men där är jag inte än. Däremot har övningarna tillsammans med fylleriet gett mig en smula lugn. Gott så. Fortsätt läsa Det var den måndagen
Oj, vad jag behövde en massa sömn.Oj, vad jag har sovit. Slocknade halv tio, väckte familjen klockan sju, somnade om, sov till nu. I dag har jag ett endaste måste. Jag måste röra på mig. Hade tänkt mig en cykeltur i hösten, men det är rejält dimmigt. Dimma = tråkig, vitaktig utsikt. Dimma = astma. Så det blir väl en stund på motionscykeln i höstsvalt uterum. Det har hänt nu, förresten. Det där som händer varje år trots att vi försöker undvika det. Vi har lämnat uterummet utan att städa undan sommaren. Växterna står på sina gamla platser, överdragen på … Fortsätt läsa I dag har jag bara ett måste
Solpuss - bortom molnen 