Lämna en kommentar

Familjen där småsaker blir stora berg

bortommolnen

En bipolär, skör typ med humörsvängningar som strider mot ångest och annan skit.En autistisk tonåring som strider mot rutinförändringar, hygienmåsten och annan skit.En sönderarbetad man som strider mot tidsbrist och lätt tappar bort sig.En tonåring med känslorna utanpå som strider för att alla ska ha det bra.En envis elvaåring som strider med långsinthet som vapen men strör kramar frikostigt omkring sig.Familjen där småsaker blir stora berg.Som väl är byggs bergen på en stabil grund av kärlek och en vilja att vara tillsammans.Familjen där småsaker blir stora berg.Min.Familj. Fortsätt läsa Familjen där småsaker blir stora berg

Lämna en kommentar

Jag behöver komma hemifrån

bortommolnen

Nu får det räcka med hemmavilodagar för ett litet tag. I morgon kör jag på utflykt med mig själv. Eftersom smhi lovar regn, får det bli inomhusaktivitet. Vad sägs om en runda inne på Väla, ensam i sakta mak precis när de öppnat? En kaffe, lite klädprovning (man får ju hålla liv i ångesten…), en kaffe till, lite drömmar om ouppnåeliga inredningsdetaljer och noll krav på annan prestation än bilkörning. Om jag tänker tanken i kväll, kanske det kan bli verklighet i morgon. Fortsätt läsa Jag behöver komma hemifrån

Lämna en kommentar

Man är glad för det lilla men får ändå panikattack för småsaker

bortommolnen

Äntligen har jag hittat en mikrofibertrasa som får jobbet gjort. Köksluckorna är finare än på länge. Inte en kemikalisk droppe har använts och det var lättare att torka än det någonsin varit. Lila är den också. Glad för det lilla. Mindre glad när jag skulle hämta Ville. Kör till bussen, väntar en stund. Bussen kommer, ingen Ville. Oron slår till som en knytnäve på struphuvudet. Jag antar att han bara följt med en kompis och tänker ta senare bussen hem. Men det kan inte hjälpas. Min kropp reagerar med panik trots att hjärnan försöker lugna. Ringer hans mobil ett antal … Fortsätt läsa Man är glad för det lilla men får ändå panikattack för småsaker

Lämna en kommentar

Ännu en av alla dessa dagar jag inte vill ha, men måste ta mig igenom

bortommolnen

Ångesten ligger som en klump i halsen, ständigt närvarande, hotande att skölja över mig. I dag finns det grund för den och det ger den extra kraft och större makt än jag kan möta. Kalle har migrän och missar bl a veckans enda svenkspass på tre timmar. Eftersom han aldrig kunnat göra skolarbete hemma får detta mig att må dåligt. Jag vet mycket väl att det inte är en så stor sak som min ångest gör det till, men det hjälper fortfarande inte att veta. Känslorna tar över logiken. Dessutom är det just nu väldigt frustrerande att inte kunna vara … Fortsätt läsa Ännu en av alla dessa dagar jag inte vill ha, men måste ta mig igenom

Lämna en kommentar

Autismen kommer i vägen ibland

bortommolnen

Älskade Kalle kämpar på med sin nya tillvaro. I dag börjar skoldagen med idrott. Ingen av oss vet var lektionen ska vara. Kalle har skoskav, myggbett på hela fötterna och ont i ett ben. Det här är fullt tillräckligt för att det ska ta tvärstopp. Så jag skrev ett sms till en lärare för att fråga om var de ska samlas. Och jag skrev en lapp till idrottsläraren där jag förklarade läget samt skrev att det är okej med oss att Kalle inte deltar på idrottslektionen. Detta tillsammans med en hägrande pizzalunch med två klasskamrater gjorde att Kalle tog sig … Fortsätt läsa Autismen kommer i vägen ibland

Lämna en kommentar

Har Kalle hittat rätt?

bortommolnen

Mitt barn kommer hem från skolan och jag undrar hur dagen har varit:”Vi har tagit hand om tre sorters skit och rengjort en åsna.” Jag ber honom duscha (något som normalt sett är ett stort besvär) eftersom jag är allergiker:”Bööö. 😦  Okej.” Jag frågar om de blivit indelade i smågrupper:”Ja. Jag kom med Hannah och hennes andra kompis.” Jag undrar om han vill göra korvstroganoff till kvällsmat:”Ja. Det gjorde jag ju förra gången.” Jag är så glad att det spritter så smått i mig. Fortsätt läsa Har Kalle hittat rätt?

Lämna en kommentar

En kopp te för nerverna

bortommolnen

Få dofter ger mig så många associationer som en kopp rykande nybryggt earl grey. När jag söker trygghet och ingen famn finns att tillgå, brygger jag en kopp och njuter av allt den ger. Jag har precis pratat med psykiatrin. Jag kommer att bli sjukskriven retroaktivt mellan sista sjukdagen och läkarbesöket. Nu kan jag pusta ut och släppa de jobbiga tankarna. Ville har tydligen missat sitt tandläkarbesök. Kommer inte i kontakt med honom för att säga att han fått en ny tid. Hoppas han har glömt det helt så att han inte oroar sig. (Ja, jag projicerar.) Tillbaka till tekoppen. Fortsätt läsa En kopp te för nerverna