I morgon börjar mitt nya år. Det fyrtiofemte. Eftersom jag aldrig haft några stora drömmar eller planer för  mitt liv, min framtid, kan jag inte säga hur det går för mig att uppfylla dem.Men ett kan jag säga. Här, där jag är i dag, hade jag inte sett mig själv för säg tjugo år sedan.Visst hade jag hoppats på barn, men inte med den här mannen. Han fanns i ett annat liv då. Inte mitt.Visst hade jag trott på en tillvaro i ett litet hus, men inte här, i det här huset, på den här åkern, i den här delen … Fortsätt läsa Jag är Lina. På gott och ont.

Våren var levande. På våren blev jag sjuk.Det var en varm sommar och jag längtade efter en pool.Det var en skönt sval sommar.Det var en torr höst med evigt snålande på vatten.Hösten var lika grå som mitt sinne.Nyårsafton är svår.Nyårsafton började i kaos, men blev rätt bra ändå. En ny cykel gav mig lusten till motion tillbaka.Motion och träning gav självkänslan en puff.Jag är starkare nu.Men mitt inre krisar igen. fortfarande. Sjukersättning och nya arbetsuppgifter har gett frihet och glädje.Sjukskrivning har gett vila och utanförskap. Bäst i år var dagarna i Stockholm med min Älskade och den lilla semestern vid havet med … Fortsätt läsa 2015 (och 2014)

Klockan fyra på tisdagmorgonen lade vi på luren efter nattens telefonsamtal. Under samtalet hade min skåneresa flyttats från fredag eftermiddag via torsdag och onsdag till ”Jag ska bara sova ett par timmar så kommer jag sedan”.En exmake i sängen, puss på skäggstubben, en liten övernattningsväska, i tanken rejäla skor och vinterjacka. Pendeltåget till Märsta och bussen till Arlanda. Sista minutenbiljett och mobilsamtal till Skåne ”Jag är i Ängelholm om 70 minuter.”En flygplansstol och äntligen den fysiska känslan av att lyfta, att flyga, att vara på väg. Ett nytt liv i sikte. Och lackskorna och skinnjackan som inte går att knäppa…Toaletten … Fortsätt läsa Fjärde november 1997

Det allra, allra bästa som kunde hända i mitt unga liv hände en och annan sällsynt lördagskväll. Vi hade ätit kvällsmat i det pyttelilla matrummet med de gröna medaljongtapeterna i det lilla gula huset med vita knutar på Sahlingatan i Motala. Kanske hade mamma gjort en gryta lördagen till ära. Om vi hade otur, pappa och jag, var det korvgryta med klibbig vitkål, överkokta morötter och sega falukorvstärningar. Om vi hade tur var det en böff bårrgångjång. Till efterrätt delade vi troligen på en pytteliten fryslåda med halvtinade jordgubbar. Om vi hade tur, pappa och jag, så delade vi en … Fortsätt läsa Lördagskväll på 70-talet

Jag pudrar kanel över latten. Något jag alltid gör (om det inte är kardemumma) men den här gången hände något med mig. Doften förde mig tillbaka arton år i tiden och plötsligt sitter jag i köket i en liten etta i Aspudden. Han har just pussat mig ömt på kinden och skyndat iväg. Iklädd vit skjorta, slips och kostym ska han till jobbet. Kvar i köket sitter jag. Framför mig ligger DN uppslagen på den artikel han valt åt mig att läsa. Intill den står en skål med yoghurt pudrad med kanel och ingefära. Allt jag behöver göra är att … Fortsätt läsa Kanelminne